| |
|
|
|
Background fact and quotes
Summary
This document lists (in swedish, still) some gathered facts as quoted references used by this author for the making of this article serie, Ancient Nordic sources - Geography and Logical Mathematics.
(Go to content list.)
(Return to main article.)
(Return to home page.)
Content
Background fact and quotes
- Summary
- Content
- Background facts
- Terminology
- List of terms
- Terminology origins
- Inskriptioner från runstenar etc.
- Kopplingar med Åsmund runristare på 1000-talet i Uppland
- Om vita kläder
- Etymologier
- As och asar
- Ås och Ase
- Birk och Birka
- `Bjärköarätt'
- Malm
- Sig och Tun
- Article references
- Litterature and background articles
- Background articles
- Litterature
- External links
- Article revision history
(Return to top of page.)
Background facts
Terminology
Some terms used by the author in these articles, and their origin.
List of terms
Goths
- The classical population known from Poland and the Black Sea, later Visigoths and Ostrogoths of souhtern Europe.
Götar
- Referenced in these articles as Götar to differ from the continental notion of Goths.
- The habitants of western and eastern parts of Götaland, the provinces south of the lakes Vänern and Vättern, not including the Scanian provinces (todays Blekinge, Halland and Skåne).
- The habitants of todays Småland are assumed to be included, though not when specifically references are made in the sources to people such as `Finnvedingar' and `Väringar', located to the southwest of the province of Småland.
Hälsingland1
- A loosely held assumption is hereby made to include some Swedish provinces of today, namely Hälsingland, Medelpad, Ångermanland and possibly Gästrikland, to resemble the ancient notion of `Hälsingland'. These are the Swedish coastal provinces nearest Uppland.
Hypothesis
- Following the definition made by Carl Holmberg in [Ref. 83], p. 15, a hypothesis is considered to be the assumption made to explain the relation between two or more concepts; a concept, in turn, is defined as the determination of one or several objects, group of objects or (a) phenomena. The assumptions made in each hypothesis must be tested against reality, available sources and other remains that may serve as a basis for comparison. It may then either be verified, or falsified.
Paradigm
- In [Ref. 83], p. 26f., Ulla Tebelius discusses the paradigm definition made according to Thomas S Kuhn2 , and holds that Kuhns second paradigm level - where a certain scientific theory guides, or even dictates, all research within nearby disciplines - is a valid definition, and furthermore, that the old knowledge of such an old paradigm can be just as valid in a new, contradicting paradigm, although understood differently and thus leading to new conclusions and other questions on the topic at hand.
Odin
- Consequently used instead of Oden, the common Swedish spelling of the name. The name of the main god in northern mytology.
Sueones
- Generally, the term sueones used by Adam of Bremen3 is assumed to equal Sveas, indirectly giving name to later provinces of Sweden that make up Svealand, which today equals the provinces Uppland, Västmanland, Södermanland, Närke, Dalarna and Värmlandd.
- For my purposes, however, I will use the term sueones such as Adam uses it4 - and, as argued by Nyberg5 in [Ref. 11], describing something else than the term today commonly understood to equal `people living in the provinces of Svealand'.
Svear
- See Sueones above.
TBD
- To Be Defined. Commonly used term in technical development environments, used as a place holder for future completions.
Theory
- On theory, Holmberg in [Ref. 83] p.16 stretches its meaning to resemble a collection of hypothesis. But it must also comprise some assumptions and propositions, combining and relating the components of the theory.
Terminology origins
Inskriptioner från runstenar etc.
Kopplingar med Åsmund runristare på 1000-talet i Uppland
Åsmundstenen i Gästrikland med omnämnande av Emund:
Citat Teodric, skalma.nu; http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?p=136979#136979
©¼iu©¼kiR uk| |ku©¼laifr : uk| |karl ©¼aR bru©¼r aliR : litu rita stain ©¼ino Å~ abtiR ©¼iu©¼munt ' faur sin ' ku©¼ hialbi hons| |salu| |uk| |ku©¼s mu©¼iR in osmuntr ' kara sun ' marka©¼i Å~ runoR ritaR ©¼a sat aimunt
®¼iu©£gæiRR ok Gu©£læifR ok Karl ©¼æiR brø©£r alliR letu retta stæin ©¼enna æftiR ®¼iu©£mund, fa©£ur sinn. Gu©£ hialpi hans salu ok Gu©£s mo©£iR. En Asmundr Kara sun marka©£i runaR rettaR. ®¼a(?) sat(?) Æimundr(?).
®¼jó©£geirr ok Gu©£leifr ok Karl ©¼eir br©£r allir létu rétta stein ©¼enna eptir ®¼jó©£mund, fô©£ur sinn. Gu©£ hjalpi hans sálu ok Gu©£s mó©£ir. En Ásmundr Kára sonr marka©£i rúnar réttar. ®¼á(?) sat(?) Eimundr(?).
®¼jó©£geirr and Gu©£leifr and Karl, all these brothers had this stone erected in memory of ®¼jó©£mundr, their father. May God and God's mother help his soul. And Ásmundr Kári's son marked the right runes. ...
(Tolkningsvarianterna är runtext, nationellt fornspråk, fornvästnordisk och engelsk tolkning)
Det finns 4 Åsmundstenar i Gästrikland, varav tre är signerade. Antalet Öpirstenar i Gs är två. Samtliga dessa är daterade sparsamt - "1000-talet". Åtminstone Öpir brukar förläggas till andra halvan av 1000-t, jag tror nog Åsmund räknas till ungefär samma period men mer exakt datering vet jag inte. De hör bägge till den period som innebar kulmen för stenresandet norr om Mälaren, vilket som jag uppfattat det bör ligga runt 1080 (helt utan källor eller stöd).
77 inskrifter attribueras "Åsmund" - notera att detta inkluderar förkastade och vaga attribueringar. 4 som sagt från Gästrikland, 2 i Södermanland, resten i Uppland. Alla dateras "V" (vikingatid), några preciseras till "1000-tal".
På samma sätt attribueras Öpir med 119 inskrifter. 2 i Gästrikland, 3 i Södermanland, resten i Uppland. Dateringen för dem är ännu sparsammare, bara en har det vågade (haha) tillägget "1000-tal".
Jag dristar mig att säga att 1080 är en bra utgångspunkt för både Åsmund och Öpir.
Fornnordisk runtextdatabas innehåller all kända runinskrifter med nordiska runor och kan hämtas fritt här.
ED. Jag ser nu att GS11 ju faktiskt har en mer "vågad" datering - "V m 1000-t" ska nog läsas "Vikingatid, mitten av 1000-talet". Så tidigare än mitt 1080, antagligen.
Citat Teodric, http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?p=136982#136982
Antal Öpirstenar med "Gud hjälpe anden"-fraser: 8/117 (6%)
Antal Åsmundstenar med "Gud hjälpe anden"-fraser: 33/77 (42%)
En sten är attribuerad både Åsmund och Öpir - U940. Den är signerad Öpir.
Tyvärr finns ingen användbar info om förekomst av kristna kors i databasen (det finns anteckning om korsformer, men jag tror bara den används för speciella varianter av kors - ingen av vare sig Åsmunds eller Öpirs stenar har någon sådan anteckning).
Om vita kläder
Citat Teodric, http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?p=137067#137067:
en annan av frågorna, den om vita kläder, sökte jag lite till i databasen.
Holmlaugr ok Holmfrí©£r láta reisa steina eptir Fasta ok Sigfast, sonu sína. ®¼eir dóu í hvítavá©£um.
Holmlager och Holmfrids bägge söner har tydligen dött i dopsärken. (Molnby, Vallentuna socken, ingen ristarattr., ingen datering mer än V)
Karsi ok <kar-...> ... sinn. Hann vaR dau©£r i hvitava©£um
Karsis någonting, samma sak. Stenen attribuerad löst till Åsmund. Skepptuna socken. Ingen datering mer än V.
Una/Unna let ræisa ©¼ennsa stæin æftiR sun sinn Øystæin, sum do i hvitava©£um. Gu©£ hialpi salu hans.
Unnes son Östen - samma sak. Farligt att klä sig i vitt verkar det.
Ryds sn, Attr Visäte, daterad V.
Ingileif lét reisa st[ein] at Brúna, bónda sinn. Hann var©£ dau©£r á Danmôrku í hvítavá©£um. Balli rist[i].
Ännu värre att döpa sig i Danmark kanske. Ingleifs make Bruni. Balle har signerat, daterad V, Trögds socken.
... [l]etu ræisa stæin fyr and Øy[nda]R(?), sun sinn, dau©£r [i] hvitava©£um i Danma[rku](?). Re©£ runaR ØpiR.
Öpir har signerat, men attribueringen verkar diskutabel (en av Öpir-verkstans stenar kanske, jag vet inte). Signering är av formen Re©£ runaR vilket ju kan tolkas som att han bara övervakade så det blev rätt. Dat V, Håga, Bondkyrka sn.
Sigfastr ok Brandr ok Véketill. Helga lét rétta stein eptir Andvétt, son sinn, sem [var] dau©£r [í] hvítavá©£um. Kristr hjalpi sál Andvéttar.
Attr Öpir, diskuterad. V. Tensta kyrka norr om Uppsala, jag var och tittade på den stenen för några veckor sedan, filmen är inte framkallad ännu. V.
Uppsala domkyrka, under pelaren mellan Finsta och Sturekoren (undrar om inte den är rest utanför nu?)
... létu rétta stein ©¼enna ... [hví]tavá©£um ... ... eigi ver©£a, me©£an st[ei]n[ar](?) ...
Brottstycke, men dopsärken är ju inget tvivel om. V, ingen attr. Stenen har också en ryttarbild.
Etymologier
As och asar
Hellquists artikel om as6
"1. as, mytol., litterärt lån (liksom t. ex. alf 1) från isl. áss, óss (pl. ?sir), gud, motsv. got.-lat. anses pl., halvgudar, fsax. âs-, ôs- (i personn.), fhty. ans(i)- (i personn., jfr Anselm o. Ansgar, se Oskar), ags. ós (se Osvald), av germ. *ansu-; mycket omstritt; bl. a. sammanställt med avest. ahura- (av *nsura-) [vokaliskt n, n med ring under], gud, till en rot ans-, utvidgn. av an i ande, i så fall eg. 'vindgud' el. 'ande' (jfr grek theós gud, av *dwes, andas; se djur); el. möjl. med Meringer IF 17: 159 [Indogermanische Forschung] o. Helm Altgerm. rel-gesch. 1: 227 besl. med germ. *ansa-, bjälke (=ås 1) o. syftande på gamla träidoler (heliga stavar o. d.); även fört till roten i got. ansts, glädje, gunst (se unna o jfr E Rooth Altgerm. Wortstud. s. 5 n. 1). Det ej uppvisade i fsv. ?s [...] uppträder i åska (se d. o.) o. i åtskilliga personnamn, t. ex. Asmund, Astrid, Eskil; [...] Ås (i riksspråket] är en lärd ombildning i ansl. till den form ordet skulle ha haft, om det varit inhemskt; jfr dråpa o. drapa. - Men inhemskt är ordet i sydsv. dial. åsen (dvs. Tor) kör (se åska) o. åsaregn, åskregn. - En femininbildning till as är isl. ásynja [...] bildat med det germ. fem.-suff. -unj?n (nära sammanhängande med -inna)"
Ås och Ase
I `Bjärköarätten' omnämns i originaltexten platsen, eller funktionen, `a Ase', vilket av Holmbäck och Wessén i [Ref. 56-2] översätts med `på Åsön'. För bakgrund, se [Note 20] från Svenska landskapslagar on `Bjärköarätt', på sida 74.
Sökordet Ase
De flesta förekomster (av åtta) i SAOB [Ref. 70] efter uttrycket `Ase' härrör från beteckningen Asar, eller as (som i fornnordisk mytologi), enligt tabell 21 på sida 112. Detta ord redogörs för i As och asar, på sida 111.
Vid sökning efter `Ase' ges emellertid även den möjliga tolkningen `ås', som avseende `i ett hus'; under sotad (tak)ås, vilket återges under sökordet `sota' enligt Sökordet sota, på sida 112.
Sökordet sota
Uppslagsordet `sota' omnämner i betydelse 3.a) ett fornsvenskt uttryck, under sotad ås7, där ås i fornsvenska återges ha skrivits som Ase:
BETYDELSE: motsv. SOT sbst.3, 1, om ngt sakligt (särsk. sotigt föremål): ge ifrån sig l. avsätta sot; äv. (om ngt som brinner, särsk. låga l. petroleumlampa o. d.): alstra l. ge ifrån sig sot(rök); äv.: svärta l. smutsa l. förorena med sot resp. sotrök (stundom äv. närmande sig l. övergående i allmännare bet.: svärta l. smutsa l. förorena); äv. med direkt obj. betecknande sak l. person varpå sot avsätts l. som svärtas osv. med sot resp. sotrök, stundom äv. (i sådana uttr. som sota ngt på ngt) betecknande figur vari sotavsättning (på ngt o. d.) utbildar sig; ofta dels i p. pr., dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.
BRUK: (numera i sht i vitter stil o. nästan bl. om förh. under vikingatiden)
BETYDELSE: i uttr. sotad ås, stundom äv. sotat trä, takås resp. takträ som gjorts sotig resp. sotigt l. svart o. d. av sot o. rök från eldstad (i sht i fråga om invändigt i hus befintlig takås osv. som utsatts för sot o. rök från öppen härd); företrädesvis i sådana uttr. som sova l. dricka l. bo o. d. under sotad ås, i sht betecknande en ombonad o. lugn tillvaro under tak o. på land i motsats till ett strapatsrikt o. växlande (vikinga)liv till sjöss.
* Kallades then allena med rätta Siö-Konung, som aldrig sof under sotat Trä, eller drack af Horn wid Elden. PERINGSKIÖLD Hkr. 1: 40 1697; fin. orig.: under sotkum Ase). En gång äfven jag (dvs. en sjökonung) egde länder och borg, och drack under sotad ås. GEIJER Skald. 7 (1811, 1835).
Birk och Birka
I Svenska Akademiens ordbok [Ref. 70], beskrivs ordet Birka (som substantiv) enligt följande, med referens till substantivet Birk och verbet Birkerätt:
BIRKA
- sbst.
- ETYMOLOGI: [identiskt med Biærkö, latiniseradt Birka, benämning på åtskilliga för handeln viktiga öar i norden (ss. det bekanta Biärkö l. Birka i Mälaren, Bjarkey i Halogaland i Norge, Birkö vid Torne älfs mynning o. Berkö, nu Björkö, i Finska viken) för hvilken benämning man antagit bet. handelsplats, stad; jfr HADORPH Biärköarätten Föret. 1 a (1687), SCHLYTER Ordb. 72 (1877), DENS. Jur. afh. 2: 161 ff. (1879) o. SÖDERWALL Ordb. ;
- jfr BIRK sbst.2, Första delen af ordet antages vara identiskt med trädnamnet BJÖRK; jfr SCHÜCK Birka 27 (1910)]
- BETYDELSE: handelsort, handelsstad.
- * Sigtuna, som denna tid var sveriges förnämsta Birka eller Handerstad. DALIN Hist. I: 478 (1747).
BIRK
- sbst2, anträffadt bl. i pl. -ar.
- ETYMOLOGI: [af BIRKA]
- BETYDELSE: handelsort.
- * Gamle städer kallades fordom Kiöpungar: fast än thesse så väl som Birkar sedan vordo åtskilde från städer. NEHRMAN Pr. civ. 60 (1751).
BIRKERÄTT
Koppling till Bjärköarätt, se `Bjärköarätt', på sida 114.
The Swedish Nationalencyklopedia
- "birk (fornda. biærk, berck, birk, byrck) var under nordisk medeltid benämning på ett avskilt område, särskilt en stad eller en handelsplats, med egen rättsordning, Nbjärköarätt. I Danmark kom birk att användas som beteckning även för andra områden än städer och handelsplatser vilka var undantagna från häradena och landets ordinarie jurisdiktion. Det fanns där kungliga, kyrkliga och adliga birk med egen domsrätt och egna birketing. Efter reformationen övertog kungamakten de kyrkliga birken. De kungliga birken avvecklades efter hand, medan det däremot inrättades allt flera adliga sådana, där den adlige godsägaren som patronus tillsatte birkedomare, birkefogde och birkeskrivare. Den adliga birkerätten, som grundades på kungliga privilegier, begränsades 1809 och avskaffades helt 1849. Ordet birk levde emellertid kvar i flera domstolsområden efter sistnämnda år. Även i Norge hade vissa grevskap, baronier och adliga sätesgårdar birkerätt. Den avskaffades där 1821.
- Vissa forskare har framfört tanken att ortnamnet Birka skulle gå tillbaka på ordet birk. Detta antagande har dock inte blivit allmänt accepterat. "
`Bjärköarätt'
I den svenska Nationalencyklopedin, [Ref. 44], beskrivs termen bjärköarätt enligt följande:
- "bjärköarätt (fornsv. bjærkøa rætter), de lagar som i äldre medeltid reglerade samhällslivet i de nordiska städerna och på handelsplatserna. Ordets ursprung är ovisst. Man har sökt härleda det ur Nbirk 'avskilt område', 'handelsplats', och ur namnet Biærkø, syftande på Björkö i Mälaren där Birka var beläget. De äldsta bjärköarätterna är de norska från 1100- och 1200-talen. De var avsedda för Nidaros och Bergen. En svensk bjärköarätt finns bevarad från tidigast år 1345. Den har brukats i Lödöse i Västergötland men torde ursprungligen ha varit avsedd för Stockholm. Förutom detta exemplar finns bara några fragment bevarade från tidigast mitten av 1300-talet. Bjärköarätten är utgiven i tryck av J. Hadorph 1687, C.J. Schlyter 1844 samt Å. Holmbäck och E. Wessén 1946."
BIRKERÄTT
Sammanfattning enligt SAOB, [Ref. 70]:
BETYDELSE: benämning på stadslag och / eller område med handelsförordning, omnämnt i [Ref. 99] som gällande sjöstäder, samt under senare medeltid ett område - birket - inom vilka ett antal boende bönder lydde under de förnämsta inom adel och prästerskap.
Hälla
#(bygdemålsfärgat o. landt.; i sht förr) inrättning som inskränker ett kreaturs rörelsefrihet (hindrar det att flöja o. d.9 gm att "hålla fast" ett l. två av djurets ben; särsk. dels om bindsle (erm l. dyl.) som förenar två av djurets ben (vanl. ett fram- o. ett bakben) l. ett ben med halsremmen; dels (beträffande häst) om träblack (l. länk o. d.) som förenear djurets bägge framben l. fästes vid det ena frambenet;
BETYDELSE: boja l. boljor till fjättrande af fångar; äv. allmännare: fängelse; äv. bildl.
* Iagh ligger j dödzens hello. Ps. 1572, s. 20 b; jfr Ps. 1695, 39: 6; möjl. till 3. Tu (Gud) haffuer leedt oss in j een hello. P ERICI Musæus 2:52 b 1582; t. orig.: Gott du .. hast vns lassen in die Thürne werffen). Hällor til fångars behof. VRP 18/12 1733. KOLMODIN QvSp. 2:131 (1750); möjl. till 1.
Malm
I Svenska Akademiens ordbok [Ref. 70], beskrivs ordet malm med en rad olika betydelser, de flesta i samband med betydelsen mineral- eller metallhaltig bergart. Även en annan betydelse definieras, av skogbevuxen höjd i närheten av en stad, som följer:
ETYMOLOGI: [fsv. malmber, ss. namn på förstad vid Sthm, malm, metall, brons; jfr sv. dial. malm, sandig höjd, sandig skogstrakt, d. malm, metallhaltigt mineral, (ädel) metall, ...]
BETYDELSE: grus, sand o. i användningar som utgå från denna bet.
#(utom i c numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skogbevuxen (högländt) grusl. sandmark, sandig skogsmark; rullstensås; mo; äv.: sandig slätt, hed (se d. o. 1.
BETYDELSE: om dylik skogsmark som ligger omedelbart utanför en by o. som utgör dess allmänning; äv. pregnant: allmänning (se d. o. 2 a; äv. om på allmänningen förekommande bebyggelse.
* Ma c> om (skogbevuxen) grusmark osv. som ligger' strax invid en stad; särsk. om dylik mark som tillhör en stad o. som bebyggts av stadsborna; äv. allmännare: förstad(sområde), förstadsbebyggelse; numera företrädesvis i fråga om stockholmska förhållanden, vanl. mer l. mindre klart ss. ellips för stadsdelsnamnen Norrmalm o. Södermalm. Han maa ock skal nær han wiil kennes wiidt samma huss .. med allom tiilægom innan stadtz ok paa malmenn. G1R 1: 217 (1524).
Sig och Tun
I Svenska Akademiens ordbok [Ref. 70], beskrivs ordet Sig som följer:
SIG
ETYMOLOGI: [sv. dial. sig; vbalsbst. till SIGA.
BETYDELSE: (markområde med) framsipprande vatten; källsåg;
#(Sv.) Sig . . (t.) eine qwabbichte, feuchte Stelle. (fr.) une flaque. DÄHNERT (1784).
SEG
ETYMOLOGI: [sv. dial. seg; till SIGA)]
BRUK: (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
BETYDELSE: mark där vatten sipprar fram, källdrag; sank l. vattensjuk mark;
* Seg, (dvs.) Wattdrag, läcka, där watnet siger fram och gör marken wåt. SCHULTZE Ordb. 5183 (c. 1755).
Saxifraga aizoides L. Allmän vid bäckar, källdrag och seg inom .. (Abisko nationalpark) upp till c:a 1000 m. ö. h. ArkBot. XVI. 4: 21 (1919).
Sill
I Svenska Akademiens ordbok [Ref. 70], beskrivs ordet Sill respektive Strömming såsom följer. Noterbart är åtskillnaden mellan strömming och sill, såsom indelning efter Östersjön (strömming) och övriga vatten (sill), med gräns någonstans söder om Öland.
SILL
UTTAL: ~40 (AHLBÄCK SvFinl. 24 (cit. fr. 1556), TurÅ 1956, s. 89 (från Skåne; om ä. förh.)). (sell 1552. siil (sijl) 1536--1655. siild (sij-) 1548 -- c. 1595. siill (sij-) 1533--1676. sil 1523--1759 (: Sil-fisket). sild (-lld) 1529--1855. sildt 1521--1547. sill 1531 osv.)
ETYMOLOGI: [ fsv. sild; jfr fd. o. dan. sild, fvn. sild, nor. sild, nyisl. sild, sannol. i grammatisk växling med SIL, sbst.1, o. lit. sekla utsäde, till roten i SÅ, v.; jfr ESMITH i Maal og Minne 1910, s. 139 ff.
BETYDELSE: fisken Clupea harengus Lin. (äv. kallad egentlig l. vanlig sill) l.
#allmännare, om fisk tillhörande släktet Clupea Cuv. l. familjen Clupcidæ (l. överfamiljen Clupeiformes); vanl. om sådan fisk fångad utanför östersjöområdet (motsatt: strömming), äv. (dels i vissa trakter, dels i fackspr.) om l. med inbegrepp av strömming; ofta koll. l. ss. ämnesnamn, särsk. om maträtt(er).
STRÖMMING
ETYMOLOGI: [fsv. ströminger; jfr (de från sv. lånade) dan. o. nor. strømming; jfr äv. (det möjl. likaledes från sv. lånade) t. ströming; ombildning av STRÖMLING l. möjl. avledn. av STRÖM sbst., (l. STRÖMMA)]
BRUK: (numera företrädesvis i östra Sv. utom Skåne o. Blekinge)
#i Östersjön (i sht fr. o. m. Kalmarsund norrut) förekommande, jämförelsevis småvuxen form (l. småvuxna former) av sill (se SILL sbst.2, 1); ofta koll. l. ss. ämnesnamn, i sht om maträtt(er);
jfr BÖCKLING sbst.1, Färsk l. salt(ad) strömming. Stekt l. kokt l. rökt l. halstrad strömming. SthmSkotteb. 3: 194 (1521).
* Fals ähr .. (att) sidhen och sammet mängies medh trådh eller vll och säll ies likwäll för silke, item strömingh för sill. Lagförsl. 241 (1609).
* Sill och Strömming äro samma Species, och differera endast i storleken. Linné FörelDjurr. 197 (1751). Fiske med not för fångst af strömming eller så kallad östersjösill må uti skärgården såwäl öster som wester om Carlskrona stad utöfwas hwarje wår under en tid af fjor ton dagar. SFS 1872, nr 16, s. 7.
* Sillen, hvars mindre östersjö- och bottenviksform från och med Kalmartrakten och Gotland norrut allmänt benämnes strömming, är ut bredd i (osv.). STUXBERG Fisk. 569 (1895).
Article references
Litterature and background articles
Background articles
Litterature
- See Litterature references for a list of litterature references
(given in swedish).- See Terminology for a definitions list of used terminology.
(Return to content list.)
External links
Article revision history
(Return to content list.)
(Return to top of page.)
(Return to main article.)
(Return to home page.)
 http://www.wilmer-t.net wilmer.t@comhem.se |
| |
|
|
|
